det har gått 2 veckor och 4 dagar, dagarna går väldigt snabbt. samtidigt som dom går väldigt sakta.

har inte riktigt hunnit med känner jag. jag vill sakta ner tiden och bara hinna känna. för det är något jag verkligen inte hunnt göra, känna hur jag mår. första veckan sov jag extremt mycket, jag var psykiskt trött, det gick inte att hålla ögonen öppna, men det är väl chocken kan jag tänka mig. 

i tisdags var det begravning, en mycket fin och liten begravning. tack alla som kom och skickade blommor.

sen måste jag även säga ett stort tack till dem som funnits där från dag 1 och stöttat och hjälpt mig, julia och pappa. utan er hade det inte gått. ni är så guldvärda. kan inte tacka er tillräckligt. 

 

julia, min lilla tjeja, den jag trodde skulle gå under jorden utan sin mormor, hon är den som klarat det bäst! <3

fy vad jag är stolt över denna tjej. vilken dotter jag har. hon är den starkaste jag vet. 

 

igår var första dagen på jobb efter att mamma lämnat oss, det var tungt, jobbigt och tårarna brände, men det släppte bara någon timme efter jag börjat, men är det så konstigt med så underbara arbetskamrater?! samma sak idag. var väldigt orolig jag inte skulle klara jobbet, så tank spridd och okoncentrerad jag varit hemma dessa 2 veckor. man har kunnat prata med mig och efter 5 min har jag redan glömt vad personen sagt. alltså 0 koncentration. men det har gått bra. men tappar koncentrationen ibland och går in i en annan värld, men det släpper väl det med. 

 

det lär väl också ta sin tid innan chocken har släppt helt, innan jag förstår till hundra att hon inte finns mer och jag inte kommer prata med henne mer. det kan jag säga att det har inte riktigt gått in. men det får ta sin tid. det finns en anledning till varför huvudet blockerar allting och alla känslor. jag är inte redo att ta in allt antagligen och det har också varit mycket att fixa och trixa med under dessa två veckor så man har inte haft chans att ta åt sig eller känna efter. 

 

mamma, jag saknar dig så! <3 <3 <3