jag tänker inte välja mellan vänner & pojkvän eller pojkvän & vänner eller vänner & vänner.
ni alla betyder ngt för mig fast på olika sätt. men några av er fattar inte det ;/
men det är kanske dags att lägga allt det gamla & förflutna bakom sig, & ta sig vidare?
jag är trött på detta nu, det har varit för mkt & för många gånger, samma sak varje gång!..
& att hamna i mitten, som om det vore någon jävla makt kamp.
jag har en, bara en.. som jag VET står där, vän som ovän. som alltid gjort & dig älskar jag mest! föralltid.
louise <3
resten av er - jag har gett upp, bara så ni vet.




Folk lever i sina lögner, både du och jag.
Som om vi simmar i det hav där alla har samma mening.
Men för verkligheten gömmer vi oss för att slippa få stämplar med olika värden.
Där den ena är bättre än den andra.
Och svartsjukan tar plågsamt över allt levande.
 Allt är en stor lögn, en stor lögn.
Folk lovar en saker men menar inte hälften av vad som sagts.
Man begår misstag man ångrar allt försent, då man inte kan göra något fast man egentligen vill.
Folk låtsas att dom accepterar och utnyttjar för att få närhet.
Tror dom är svåra att genomskåda fast man ser rakt igenom.
Vi vet båda du och jag min vän, vi vet båda två.
Vet mycket väl sanningen bakom dina ögon dold av lögner och svek.
Jag är precis som du.
Vi genomgår ett liv, där folk ständigt trycker ner andra.
Vi mår dåligt, en del sämre än dom andra.
En del försvinner, och får fler på fall.
En kedjereaktion har påbörjats, vi är en bland dom.
Istället för att kämpa så lägger vi oss ner.
Låter folk trampa på oss, som dom mattar som dom ser oss som.
Vi låter dom förgöra oss, på ett brutalt och äckligt sätt.
De vänner man har påstås lägga märke till de mesta och lovar sen saker som ; allt kommer bli bra.
Som om dom kan förutse din framtid och vissar att de bryr sig när större saker inträffar.
Men sen när saken verkligen gäller, så får man ingen hjälp alls.